Herman föddes 1877 och var tio år när han togs in på Trasskolan. Föreståndare Hedqvist skriver i Trasskolans Minnesbok under rubriken Barnets lif före inträdet i ”Trasskolan”:
”Då Herman inträdde i ’Trasskolan’ var han blott på sitt tionde år men det oaktat en stortjuf.”
Den 28 september 1887 hade han vid Skepparegatan tagit en häst och en sele, tillsammans värda 610 kronor. Samma år tog han från sin syster en portmonnä med fyra kronor och femtio öre. Den 2 oktober stal han ännu en häst, denna gång i kvarteret Bäfvern vid Walhallavägen. Hästen värderades till 300 kronor. Dagen därpå försökte han sälja den för 40 kronor.
Herman anhölls av polisen. I folkskolan hade han skolkat, och rotemannen intygade att föräldrarna inte förmådde ta hand om honom. Han anmäldes till intagning i en uppfostringsanstalt.
”På grund af ofanstående intogs Herman i Trasskolan för att om möjligt räddas.”
De första åren
Den första tiden rymde Herman flera gånger. En gång tog han sig ut genom fönsterventilen på tredje våningen och gömde sig i snödrivorna. Men anteckningarna ändrar så småningom ton.
”Efter någon tid visar sig Herman alltid ärlig.”
Föreståndaren skrev att Herman under de sista åren trivdes gott. Undervisningen hade till en början gått trögt, men han avslutade den med godkända kunskaper i samtliga skolämnen. Slöjden intresserade honom föga; han var mer intresserad av att hjälpa till i köket.
Även uppförandet blev bättre. Under den senare tiden beskrevs det som mycket gott, och Herman visade hövlighet. Om fliten skrev föreståndaren:
”Bättrar sig mer och mer. Börjar blifva flitig. ’Sträfvar på’ så godt han förmår.”
Under konfirmationstiden fick han av pastorn de bästa vitsord i kristendomskunskap och uppförande. Föräldrarna var tacksamma mot Trasskolan och hade, enligt anteckningarna, alltid förmanat sonen till det goda.
Ett liv utanför skolan
Herman skrevs ut 1895. Han var arton år gammal och hade varit på skolan i åtta år. Genom faderns försorg fick han plats som gårdsgosse vid en villa i Stockholms skärgård. Efter några veckor flyttade han därifrån av vad Minnesboken beskriver som giltiga skäl. Under tiden hade han uppfört sig väl och varit ärlig.
Han blev därefter biträde åt kocken på en finare matservering i staden, men sjukdom tvingade honom att lämna arbetet. Efter tillfrisknandet tog han plats som bodgosse. Han berättade för föreståndaren att det var svårt att försörja sig på lönen.
Nästa arbete förde honom till en borstbindare i Eskilstuna. Herman kom tillbaka till skolan på besök och försäkrade att han var nykter och ärlig. Han hade anlagt ”Blå bandet”. År 1897 hade han haft samma plats i två år, trots att borstbinderiet aldrig hade lockat honom.
Den stiliga uniformen
I anteckningarna från mars 1900 och februari 1902 möter vi honom igen. Nu hade Herman blivit kusk hos en grosshandlare i Stockholm.
”Han visar sig i skolan med sin stiliga uniform. Han är glädjande nog, vid sina besök här i hemmet alltid glad och tacksam.”
I Sveriges dödbok framkommer att Herman dog 1907, endast trettio år gammal. Han står registrerad som kusk och som gift.
Källor: Trasskolans Minnesbok och Sveriges dödbok, enligt Agneta Hillmans transkribering. Berättande avsnitt är bearbetade från manuskriptet; citaten behåller dess historiska stavning.